Du vandrar runt och minglar på festen och träffar på en ny bekantskap. Jag slår vad om att det inte dröjer många sekunder innan du får frågan du har hört tusen gånger förut: "och vad gör du då"? Du förväntas nu redogöra för ditt yrkesliv och du vet att du kommer att bedömas utifrån detta. Det viktiga verkar vara vad du gör, inte vem du är. Personen framför dig kommer förmodligen att anta att du har egenskaper som är typiska för din yrkesroll. Är du ingenjör kan du glädja dig åt att ses som intelligent, tekniskt begåvad och driftig. Jobbar du däremot som hemtjänstbiträde ses du i bästa fall som omvårdande, i sämsta fall som obildad. Du rangordnas automatiskt på en skala där en kändis har stjärnstatus medan "arbetslös" i princip är synonymt med "värdelös". Att kändisen kanske slår sin fru varje gång han blir full, medan den arbetslöse alltid ställer upp med sovplats om en kompis tillfälligt behöver tak över huvudet, verkar alldeles sakna betydelse. I vår tid är det väldigt många som söker mål och mening i sin karriär. Arbetet har blivit religion och den bekräftelse som man får när det är som roligast att jobba, upplevs som detsamma som mening. Chefen tror att hans värde sitter i slips och kostym, samtidigt som hans treåring inte känner igen honom längre när han har varit borta på en längre affärsresa. Det finns naturligtvis många yrkesarbetande som trivs och som har hittat sin plats i livet i både yrke och fritid, men är också vilsna som rusar på utan att se åt varken höger eller vänster. Ibland undrar jag om de har förstått att de ska dö? Det låter kanske som en konstig fråga... men det är så många som sysslar med saker som egentligen inte är särskilt viktiga i det långa loppet. Hur viktigt är det t ex att marknadsföra en ny läskedryck? Eller att tillverka fler bilar? Några högt betalda yrken går ut på att hjälpa människor eller rädda liv, men de flesta handlar om att tjäna så mycket pengar som möjligt, ofta på andra människors konsumtion. Du får bättre betalt för att vara direktör på ett börsnoterat företag än för att vårda barn eller studera historia. Om man såg till vem som bäst bidrog till vår arts överlevnad och framtid, skulle kanske lönebilden se helt annorlunda ut. Man skulle få högre lön för att till exempel ta hand om nästa generation än för att förutsäga nästa veckas aktiekurser.

Producent och konsument
Det är ofta Luther som får skulden för att vi uppe i Norden är så arbetsamma och fäster så stor vikt vid yrkesrollen. Men det här är en tendens i hela västvärlden och inte bara hos oss. I brist på religion kanske vi har svalt kapitalismens budskap och definierar oss som producenter och konsumenter. En producent är en yrkesmänniska som direkt eller indirekt bidrar till produktion av varor och tjänster. Hur högt dessa värderas står i relation till det kapitalistiska värdet. Följden blir att människor söker egenvärde i sin roll som producent och yrkesmänniska - och här får alltså en direktör högre rang än ett vårdbiträde. Vi känner oss nyttiga och behövda som producenter. Som konsumenter söker vi en identitet och belönar oss genom att köpa varor och tjänster - och därmed hålls det kapitalistiska systemet igång. I sin bok "The Lugano Book", föreställer sig Susan George hur mänsklighetens nära framtid kommer att se ut. Enligt statistiska beräkningar kommer vi att vara åtta miljarder människor på jorden år 2020. Det kommer inte att finnas utrymme för alla dessa i det kapitalistiska systemet. En stor del av oss kommer att vara arbetslösa och därmed inte kunna konsumera. Susan tror att det finns en risk att kapitalisterna kommer att rensa bort ett stort antal människor, förmodligen genom att helt enkelt ignorera svältande och sjuka tills de dör ut. Hon hoppas dock på de globala motståndsrörelser med ett alternativt tänkande, till exempel Attac. Kapitalismen bygger bland annat på att vi ska bli fler och fler, producera mer och konsumera mer. Sunt förnuft säger att det inte kommer att hålla, men kapitalisterna håller hårt i plånböckerna, ser inte alltför många år framåt i taget och väljer att ignorera detta.

Säg upp dig och skaffa ett liv
Jag skulle vilja se dokumentären D.I.Y. (Do it yourself), som handlar om kreativa människor i USA: serietecknare, musiker och dansare. Deras gemen-samma mål är att kunna leva på sina intressen. I en recension i Yelah berättar Janne Olofsson att alla i filmen drivs av lusten att skapa, att få vara fria och "undvika att slukas av skivbolag eller andra som bara drivs av att maximera sina vinster." Artisterna som figurerar i filmen är kanske inte rika, men de gör vad de brinner för. Janne säger att filmen ger känslan av att det är dags att säga upp sig och skaffa ett liv. Det är en vinkel som manar till eftertanke: har jag verkligen ett liv eller har jag bara ett jobb? En författare som har skärskådat meningen med livet i relation till yrkesroller är Po Bronson. Han undrade hur vanliga människor finner meningen med livet och gjorde 900 intervjuer som utmynnade i boken "What should I do with my life?" Under arbetets gång, upptäckte Po Bronson att det viktigaste verkar vara att lyckas med något i en roll där man kan vara ärlig mot sig själv. Om man lyckas i ett jobb men fortfarande känner sig otillfredsställd eller olycklig, är det oftast för att det finns en konflikt mellan självbilden och hur du manifesterar dig själv för världen. Po Bronsons slutsatser ligger nära mina egna: visst kan det vara intressant att fråga sig vem man är som producent och konsument, men den stora frågan är "vem är jag som människa?".

Bli en lejd mördare
Vi blir fler och fler som ser bortom kapitalistiska värderingar. Nästa gång du är ute och minglar vill du kanske bryta trenden och testa med att svara med något annat när jobbfrågan kommer upp.
Kanske "jag står här och pratar med någon som vill veta vad jag gör", sagt med glimten i ögat? Eller byt helt enkelt ämne: "Vet du, jag stod precis här och tänkte på något jätteintressant..." En god vän till mig roar sig med en annan variant. Han svarar med olika yrken varje gång för att se vad han får för reaktioner. Ena dagen är han frisör, andra lejd mördare. Om konversationen blir intressant, avslöjar han så småningom sin bluff.