Du vandrar runt
och minglar på festen och träffar på en ny bekantskap.
Jag slår vad om att det inte dröjer många sekunder innan
du får frågan du har hört tusen gånger förut: "och vad
gör du då"? Du förväntas nu redogöra för ditt yrkesliv
och du vet att du kommer att bedömas utifrån detta. Det
viktiga verkar vara vad du gör, inte vem du är. Personen
framför dig kommer förmodligen att anta att du har egenskaper
som är typiska för din yrkesroll. Är du ingenjör kan du
glädja dig åt att ses som intelligent, tekniskt begåvad
och driftig. Jobbar du däremot som hemtjänstbiträde ses
du i bästa fall som omvårdande, i sämsta fall som obildad.
Du rangordnas automatiskt på en skala där en kändis har
stjärnstatus medan "arbetslös" i princip är synonymt med
"värdelös". Att kändisen
kanske slår sin fru varje gång han blir full, medan den
arbetslöse alltid ställer upp med sovplats om en kompis
tillfälligt behöver tak över huvudet, verkar alldeles
sakna betydelse. I vår tid är det väldigt många som söker
mål och mening i sin karriär. Arbetet har blivit religion
och den bekräftelse som man får när det är som roligast
att jobba, upplevs som detsamma som mening. Chefen tror
att hans värde sitter i slips och kostym, samtidigt som
hans treåring inte känner igen honom längre när han har
varit borta på en längre affärsresa. Det finns naturligtvis
många yrkesarbetande som trivs och som har hittat sin
plats i livet i både yrke och fritid, men är också vilsna
som rusar på utan att se åt varken höger eller vänster.
Ibland undrar jag om de har förstått att de ska dö? Det
låter kanske som en konstig fråga... men det är så många
som sysslar med saker som egentligen inte är särskilt
viktiga i det långa loppet. Hur viktigt är det t ex att
marknadsföra en ny läskedryck? Eller att tillverka fler
bilar? Några högt betalda yrken går ut på att hjälpa människor
eller rädda liv, men de flesta handlar om att tjäna så
mycket pengar som möjligt, ofta på andra människors konsumtion.
Du får bättre betalt för att vara direktör på ett börsnoterat
företag än för att vårda barn eller studera historia.
Om man såg till vem som bäst bidrog till vår arts överlevnad
och framtid, skulle kanske lönebilden se helt annorlunda
ut. Man skulle få högre lön för att till exempel ta hand
om nästa generation än för att förutsäga nästa veckas
aktiekurser.
Producent och konsument
Det är ofta Luther som får skulden för att vi uppe i Norden
är så arbetsamma och fäster så stor vikt vid yrkesrollen.
Men det här är en tendens i hela västvärlden och inte
bara hos oss. I brist på religion kanske vi har svalt
kapitalismens budskap och definierar oss som producenter
och konsumenter. En producent är en yrkesmänniska som
direkt eller indirekt bidrar till produktion av varor
och tjänster. Hur högt dessa värderas står i relation
till det kapitalistiska värdet. Följden blir att människor
söker egenvärde i sin roll som producent och yrkesmänniska
- och här får alltså en direktör högre rang än ett vårdbiträde.
Vi känner oss nyttiga och behövda som producenter. Som
konsumenter söker vi en identitet och belönar oss genom
att köpa varor och tjänster - och därmed hålls det kapitalistiska
systemet igång. I sin bok "The
Lugano Book", föreställer sig Susan George hur mänsklighetens
nära framtid kommer att se ut. Enligt statistiska beräkningar
kommer vi att vara åtta miljarder människor på jorden
år 2020. Det kommer inte att finnas utrymme för alla dessa
i det kapitalistiska systemet. En stor del av oss kommer
att vara arbetslösa och därmed inte kunna konsumera. Susan
tror att det finns en risk att kapitalisterna kommer att
rensa bort ett stort antal människor, förmodligen genom
att helt enkelt ignorera svältande och sjuka tills de
dör ut. Hon hoppas dock på de globala motståndsrörelser
med ett alternativt tänkande, till exempel Attac. Kapitalismen
bygger bland annat på att vi ska bli fler och fler, producera
mer och konsumera mer. Sunt förnuft säger att det inte
kommer att hålla, men kapitalisterna håller hårt i plånböckerna,
ser inte alltför många år framåt i taget och väljer att
ignorera detta.
Säg upp dig och skaffa ett liv
Jag skulle vilja se dokumentären D.I.Y. (Do it yourself),
som handlar om kreativa människor i USA: serietecknare,
musiker och dansare. Deras gemen-samma mål är att
kunna leva på sina intressen. I en recension i Yelah
berättar Janne Olofsson att alla i filmen drivs av lusten
att skapa, att få vara fria och "undvika att slukas av
skivbolag eller andra som bara drivs av att maximera sina
vinster." Artisterna som figurerar i filmen är kanske
inte rika, men de gör vad de brinner för. Janne säger
att filmen ger känslan av att det är dags att säga upp
sig och skaffa ett liv. Det är en vinkel som manar till
eftertanke: har jag verkligen ett liv eller har jag bara
ett jobb? En författare som har skärskådat meningen med
livet i relation till yrkesroller är Po Bronson. Han undrade
hur vanliga människor finner meningen med livet och gjorde
900 intervjuer som utmynnade i boken "What
should I do with my life?" Under arbetets gång,
upptäckte Po Bronson att det viktigaste verkar vara att
lyckas med något i en roll där man kan vara ärlig mot
sig själv. Om man lyckas i ett jobb men fortfarande känner
sig otillfredsställd eller olycklig, är det oftast för
att det finns en konflikt mellan självbilden och hur du
manifesterar dig själv för världen. Po Bronsons slutsatser
ligger nära mina egna: visst kan det vara intressant att
fråga sig vem man är som producent och konsument, men
den stora frågan är "vem är jag som människa?".
Bli en lejd mördare
Vi blir fler och fler som ser bortom kapitalistiska värderingar.
Nästa gång du är ute och minglar vill du kanske bryta
trenden och testa med att svara med något annat när jobbfrågan
kommer upp.
Kanske "jag står här och pratar med någon som vill veta
vad jag gör", sagt med glimten i ögat? Eller byt helt
enkelt ämne: "Vet du, jag stod precis här och tänkte på
något jätteintressant..." En god vän till mig roar sig
med en annan variant. Han svarar med olika yrken varje
gång för att se vad han får för reaktioner. Ena dagen
är han frisör, andra lejd mördare. Om konversationen blir
intressant, avslöjar han så småningom sin bluff.