Om ord och blod
Jag minns hur jag lärde mig ord när jag var liten. De var magiska namn vars innebörd man räknade ut med hjälp av sammanhang och fantasi. Med hjälp av ord kunde jag få saker att hända, både i verkligheten och på papper. Ord kunde kombineras i all oändlighet till referat av dagens händelser eller fantastiska berättelser. Ibland både och.Ibland tror jag att det rinner ord i stället för blod i mina ådror.

Med ett enda ord kan något vardagligt förändras till det mest oväntade. Det förefaller helt naturligt att det fornengelska ordet för skald, "sceop", också betyder "skapare". "Författare" tycks syfta på någon som förstår i förväg. "Author" kommer från latinets "augere", att öka, få att växa eller expandera.
Berättelser är minnen. Sedan vi människor kunde tala har vi delat myter, sagor och erfarenheter med varandra. Skrivkonsten har gett oss ännu bättre minne, ett medel att dela med oss av synsätt, att spränga gränser i fantasi och verklighet.

Ibland spekulerar vi om tankeöverföring utan att reflektera över att vi redan har ett medel för just detta - orden. Vår fantasi ger oss dock förmågan att fabulera och ljuga, likaväl som att tänka ut nydanande teorier och lösa problem.

Med ord kan vi lägga ut stigar för varandra, skapa sammanhang och berättelser, se in i varandras tankevärldar. Jag säger stigar, för även om du och jag har läst samma bok, kommer vi inte att uppleva den likadant. På samma sätt lägger olika människor märke till olika saker i samma skog.

 

 

   mejla: jorun punkt moden snabela gmail punkt com