Vi ser gärna mediehistorien som en evolution, men en tillbakablick visar att vi under 2000-talet snarare går tillbaka till äldre kommunikativa former. I 1600- och 1700-talet kaffehus i Wien och London diskuterade man dagens aktuella frågor. På nätet har de flesta tidningar forum där läsarna postar inlägg och diskuterar nyheter. Kaffehuskulturen i tidningarnas barndom fokuserade på konst och litteratur, medan man i nutida forum diskuterar i stort sett varenda ämne man kan tänka sig. Då samlades olika subkulturer på olika kaffehus: där fanns ett som var tillhåll för stadens bohemer, ett för filosofer och ett för politiker och författare. Idag träffas intresserade i olika communities och forum, samt skapar sina egna weblogs eller "bloggar", det vill säga dagböcker på nätet. Internet uppfyller på så sätt samma gamla behov av att träffas och diskutera som kaffehusen, något som för en tid gick förlorat, när tidningarna så småningom utvecklades till slutna redaktioner med yrkesjournalister.

Till att börja med var det ofta boktryckare som gav ut tidningar. De ansåg ofta att det var deras skyldighet att trycka allt som folk skickade in, även om det inte alltid höll särskilt hög kvalitet. Läsarna såg det som sin självklara rättighet att bli publicerade. Då som nu var ekonomin emellanåt ett bekymmer för boktryckarna, som inte hade råd att avlöna egna skribenter. Ibland löste man detta genom att de som skickade in sin alster själva fick betala för att bli publicerade. Här finns en analogi till Sourze.se, där användarna betalar en prenumerationsavgift för att själva skriva och bli publicerade. Man hör ofta att det är ett nytt grepp att låta användarna betala för att publicera sig, men det är det alltså inte. Redan de första tidningarna hade alltså vissa likheter med dagens online-publikationer. På 1700-talet var tidningarna dock inte forum för hela folket, utan endast för män med god bildning. Dagens online-forum är tillgängliga för alla som har tillgång till en dator.

Successivt upphörde boktryckarna med egen tidningsutgivning och i stället dök de första, professionella publicisterna upp. Nu blev det ett yrke att vara redaktör och redaktionen styrde innehållet i tidningen. Dessutom började man ta ställning politiskt och ett nytt fenomen uppstod: debatt mellan olika tidningar i stället för mellan individer. Tidigare hade tidningarna främst återgett den enskilde utgivarens åsikt, samtidigt som användare kunde få komma till tals. Den moderna svenska pressen brukar räkna sina anor från Aftonbladet 1830. Vi kan i dag reta oss på överdrivna och sensationssökande rubriker i kvällstidningarna. Faktum är dock att grundaren av Aftonbladet, Lars Johan Hierta, redan från början hade smak för säljande journalistik. Han förstod att det var ett sätt att sälja lösnummer, vilket är fundamentalt för en produkt som har en livscykel på ett dygn.

På 1860-talet kom en uppfinning som revolutionerade tidningsbranschen: telegrafen. För första gången kunde tidningarna rapportera nyheter dagen efter att de hade inträffat – även om de hade inträffat geografiskt långt från redaktören. En transatlantisk kabel installerades 1866 och möjliggjorde ett rekordsnabbt nyhetsutbyte mellan Europa och Amerika. Tillsammans med ny teknik för tryckpressar och en växande marknad, fick tidningarna den form som vi känner igen i dag. I och med att tidningarna blev mer omfångsrika, etablerades systemet med rubriker, ingresser och avdelningsvinjetter. Man skulle kunna säga att tidningarna reviderade sin navigering ;-) Ett annat exempel på målgruppsanpassning inom tidningsvärlden är Alfred Harmsworths grundande av the Daily Mirror i London år 1903. Han insåg att många läste tidningen i tunnelbanan – och tog fram ett format som var bättre anpassat för armbågsutrymmet, den så kallade tabloiden. Nu började man betrakta tidningar som informations-bärare snarare än åsiktsforum. I och med vetenskapens frammarsch, började man även att respektera fakta på ett nytt sätt. Det var också under den här tiden som den omvända pyramiden etablerades inom journalistiken. Enligt pyramidmodellen ska det viktigaste i artikeln sammanfattas i rubriken. Därefter presenteras övriga tungt vägande fakta i ingressen och sedan följer artikeln.

Journalistiken fortsätter att utvecklas på nätet, med ett personligt och avslappnat tilltal och en avsevärd bredd när det gäller åsikter. Det är mer eller mindre regel att nättidningar och bloggare är "du" med varandra, något som intressant nog har spritt sig till tryckta månadstidningar också. Från 2001-2002 ökade antalet nättidningar i Sverige med 50% och bloggfenomenet växer explosionsartat.